Month: November 2019

Det händer en del på ett år. Att gå och bada med Erik för ett år sedan påminde på många sätt om att gå och bada med en katt; det krävde enträgen övertalning, och när man väl nått fram till badplatsen så visade det sig att sonen hade en dold talang för levitation.

I år har det varit annorlunda. Från första stund så har Erik älskat att bada, och hela sommaren så har han raskt satt fart mot plaskdammen så fort han kommit ut. Med bakgrund av det så bedömde hans väna moder att simlekis skulle kunna bli en uppskattad aktivitet. Hon delegerade ansvaret för denna aktivitet till fadern.

För några veckor sedan så var det så dags för det första tillfället. Badhuset i fråga ligger i Beckomberga, i anslutning till sjukhuset. Erik var aningen avvaktande vid ombyte och dusch, men följde med utan incident. Entusiasmen tilltog när han kom ut från herrarnas dusch och såg 25-meters basängen för motionssimmare. Han sprang med glada skrik längst basängens hela längd, och efter att ha avvaktat en kortare stund så hoppade han i. Eriks pappa hade korrekt gjort bedömningen att det mycket väl var något som han skulle kunna ta sig för, och tog tag i den lilla pojkens handleder i lagom tid för att han inte skulle försvinna ned under vattenytan.

I ett mindre rum intill så finns det en varmtempererad rehab-basäng där Erik som bebis gick på baby-sim. Även simlekis sker där. Erik reagerade med glädjetjut på att komma ned i den, även om han nogsammt klammrade sig fast vid sin pappa. Det visade sig att det var fem andra pojkar i gruppen, och en instruktör som heter Sofia.

Välkomstsången var bekant för åtminstone pappan från babysimmet. Den går:

Vi säger hej till Erik

Visa oss vad du kan

Erik han kan [sparka, hoppa, bubbla, eller dyligt] och vi kan lika dant

Sedan ska alla barnen utföra den valda aktiviteten, typiskt med ett stort mått hjälp från föräldern. Sången upprepas för varje barn.

Aktiviteterna under den följande halvtimmen syftar till stor del till att hjälpa barnen att hantera sin rädsla kring vatten. De får öva på att koka soppa (bubbla med munnen i vattnet), doppa öronen &c. Det andra fokuset ligger på rörelser som lägger en grund till att lära sig simma.

Erik var genomgående inte så intresserad av att göra som instruktören eller de andra barnen, utan föredrog att plaska och tjuta entusiastiskt. Undertecknad blev därför något förvånad när det skulle övas på att flyta på rygg. Det visades inte på någon större vilja att göra som det var tänkt, tills Sofia kom fram och ville hjälpa Erik. Han visade då att han visst kunde ligga och flyta på rygg precis som avsett.

Sedan var det slut. Erik var inte alls med på det, och reagerade med ilska och förfäran. Femton minuter av skrik och tvedräkt följde innan pappan hade fått sonen igenom omklädning, och ut i bilen.

Tillfälle två och tre har förflutet enligt ungefär samma schema. Erik har blivit bekantare och tryggare med miljön, vilket på vissa sätt gjort saker lättare, och på andra sätt gjort det mer utmanande. Gång nummer två upptäckte han hur roligt det var att klättra upp på kanten och hoppa rakt ned i basängen, och sedan dess så vill han helst inte göra något annat. Att försvinna ned under vattnet och komma upp kippande efter luft är uppenbarligen ett pris han är beredd att betala.

Den avslutande övningen är att gå över en flytmatta och hoppa i på andra sidan. Något subjektivt så kan det ändå hävdas att ingen av de andra pojkarna kastar sig i med fullt samma bravur som Erik. Han besvärar sig inte med att stanna upp och se om någon står redo att fiska upp honom.

Trots det generella ointresset för de planerade aktiviteterna så uppvisar Erik ändå en begåvning. Av och till så demonstrerar han att han är fullt förmögen att göra vad som avses, men han föredrar generellt sin egen agenda. Någon rädsla för vatten kan man inte tala om. Med tanke på hur roligt han har så känns det givet att vattenaktiviteter är något som han ska få fortsätta med.