Bengtsgård-Hernvallska hushållets öden och äventyr
Om en liten fordonsentusiast och hans lillasyster
Idag tog Astrid tag i kranen till Eriks brio järnväg. Hon lyckades också hålla sin bitring en stund.
Mammahjärtat smälter och gråter samtidigt. Min lilla bäbis första små steg mot självständighet. Jag hade knappt vant mig vid att hon inte längre är ett spädbarn.
Efter att ha fått en ovanligt tidig start på dagen och en lång natt med en mycket ledsen bäbis misstänker vi ny tandsprickning. Det faktum att Erik plötsligt hellre biter de händer som föder honom än sina egna talar för det.Mjölkbaren ransonerade nattens mjölkkvoter för att det inte skulle bli strejk i mjölkproducentledet till följd av den bitska lilla kunden.
Bitringen har blivit mycket vältuggad den här morgonen och det tog en god stund innan Erik till slut ålade ner på mage i sängen efter att ha suttit i mammas famn och omedelbart somnade.
Det senaste från äpple.
Napp är fortfarande inget Erik gillar. Helst ska det vara handen i munnen… Eller i alla fall så mycket av handen som man får in i munnen… Så ett sista försök görs med en ny bitring i färgat naturgummi, spetsad med mammas supermjölk. Eller grädde som BVC föreslog att det kunde vara frågan om, sett till hans vikt.
Erik var mer entusiastisk än han varit inför nappen, men handen verkar vara en svår motståndare.