Numera åker ritblock och kritor fram dagligen. Erik säger nåt, vanligtvis “traktor” och så börjar vi rita. Alltsom oftast glöms den så viktiga “kopa” (skopan) bort varpå sonen argt brukar deklarera “ba! Ba!”.
När Mamma Michelangelo fått till en hyfsad skopa kommer nästa givna detalj “bal! Bal!” (rundbal). Där någonstans tröttna mamman på sonens favoritmotiv och kastar sig över nya ord och koncept. Igår fastnade “ett berg” (ett bersch) direkt och blev ett nytt favoritord.
Med teckningen kan man friare än i böcker få fram ord och utvidga begreppsvärlden. Enda hindret kan möjligen vara konstnärens förmåga att visualisera. Någonstans kring att sonen en timme senare vill ha fler traktorer tryter ofta tålamodet hos mamman. Men nu har vi ett medium för kommunikation som engagerar vår unge maskinentreprenör.